På tredje dagen uppstånden
Vi läste igenom våran gamla blogg och skämdes lite. En aning. Möjligtvis spred sig en rodnat längs våra kinder. Det var självutlämnande, omoget, lite pinsamt men det var sanningen. Vi står för det och går vidare (med hjälp av psykolog, sömnpiller...).
Men nu tänkte vi sätta igång igen! Kanske ett inlägg då och då bara för att ni ska ha något att läsa på jobbet. Att ha några att se ned på. Vi kanske kan få dig på andra tankar, att känna dig bra igen, att du har hela livet framför dig. En ensam natt kanske vi är den rösten som säger: "lämna ifrån dig whiskyflaskan, du ser hur det kan gå".
Även om ni skakar på huvudet, fnyser och snabbt klickar ned fönstret har vi ändå åstadkommit någonting. Tillexempel har vi slösat minst en sekund av ditt liv. Som du kanske tillexempel hade kunnat använda åt något annat, skickat iväg det där messet till den du är kär i (innan hon kysste killen i lägenheten bredvid) vunnit en miljon i internetpoker, jaa lyckats helt enkelt. Det går fort på börsen. Men ändå kommer ni att gå in här igen... mot er vilja, och ni kommer slösa fler och fler sekunder.. snart har vi en hel minut av ditt liv. Analysera det.
Det vi egentligen ville säga att vi är tillbaka! Välkomna!
Kändispanelen svarar
TEKNISKT FEL
Vi har för närvarande störningar i vårt program men vi försöker återställa problemen så snart som möjligt. Vi ber om ursäkt och visar reklam sålänge.
Välkommen tillbaka. I nästa Kändispanelen svarar kommer 108 år gamla Granny från Kazakstan (känd statist från Borat the movie) vara med och svara på frågor, så skriv, inget problem är omöjligt och ingen fråga är för dum för att ställas, vår livserfarna panel finner svaren på allt!
Granny knows everything
Tillbakablickar 2006
Februari:
Vi får nog av plugget och sticker till Eilat, Israel, en halv vecka innan sportlovet. Vi bokar resan kvällen innan, skickar ett litet mejl till lärarna och packar väskan. And off we go!
Vi flyger fram över parkeringsplatsen, flyter i Döda Havet och står uppradade i våtdräkter redo för att dyka med delfiner!
Resan började med att flygbussen fick vända om då vägen var avstängd på grund av att en bomb var placerad där, men annars var det lugna gatan. Man kände sig iallafall trygg när grabbarna i McDonaldskön hade sin K-pist hängandes över axeln.
Juni:
Sjung om studentens lyckliga dar... Finns inga ord för den känslan! Vi citerar vad den erkände bögen George Michael en gång sagt; FREEDOM!
Sommar:
Vi måste nu citera en stor och känd matkedja, McDonalds; I'm looovin' it! Ketchup! Som vanligt kunde Carros kleptohänder inte lämna Kebabhouse utan minst en trofé. Denna gång var det en ketchupflaska som utan lov i smyg lämnade lokalen. Den skulle sitta bra ihop med hennes KebabHouse-tallrik om vi bara hade sparat flaskan. Bild nr 2 från en galen kräftskiva.
Augusti - September:
Vi har redan berättat om den ödesdigra resan till Alanya, Turkiet, men vissa godbitar glömde vi bort. Bild nr 2; Våran räddning, sömnutlösaren Baby TV. Barnprogram för nyfödda, meningslöst, inga repliker men det sändes dygnet runt. "Baby chef baby chef, cooking is a lot of fun, baby chef baby chef, fun for everyone!"
Bild nr 4, vi reste till Turkiet med tomma fickor och levde mest på nudlar. En kväll fick vi för oss att lyxa till det och gick ned till snabbköpet och köpte korv, bröd, ketchup och senap, samt en fet Fanta! Gourmetmiddag helt enkelt. Bild nr 6, detta är inte våra nytatuerade rumpor. De dök bara upp.
Bild nr 5, lägg märke till partyturken i vänstra hörnet.
Resten av året:
Hemma i det kalla Sverige tog vi till alkoholen likt en finne i en bastu. Vår enda tröst i vardagen, röj, röj och ännu mer röj. Så mycket söp vi så att vi inte hade råd att köpa nya kläder tillslut, denna lilaguldiga pärla har setts flera gånger i höst. Vi ber om ursäkt.
Nu får vi önska er lojala läsare en riktig god fortsättning på det nya året! Vi hoppas på nya eskapader och smaskiga skandaler som vi kan dela med oss av. Ta't lugnt!
Södertäljes krogguide
Södertälje är en stad kanske inte helt omtalad för sitt pulserande nattliv. Men det finns en del ställen man kan gå till när behovet att vädra sina partyvibbar blir allt för kraftigt. Innan du bestämmer dig vart du tänker gå finns det en del aspekter värda att tänka på. Vad vill du få ut av din kväll? One night stand? Karatefylla? Eller bara en helskön kväll med grabbarna/kärringarna?
Till er hjälp har vi gjort den ultimata krogguiden. Vi är ju då rätt erfarna efter ett och ett halv år i täljes krogvärld och vet vart du kan finna godingarna, och stolpskotten.
Betygen (C = Clara&Carro) är alltså angedda i Södertäljemått. Jämför inte betygen med nattklubbar ute i verkliga världen.
TK
Namn: Telgekällarn, benämns i folkmun TK
Åldersgräns: 18 på fredagar, 20 på lördagar
Beställ: Long Island Icetea
Typiske besökaren: Åldersgrupp 18 - 22. Uppklädda söta tjejer och killar som diggar Cascada, Nelly Furtado, Justin mm, i stort sett allt Dj Ninos slänger på plattsnurran.
Do's: Dansa och röj med vännerna!
Don't: Hångla inte upp någon även om du tror att ingen ser dig i hörnet uppe på scenen. Det som händer på TK stannar inte på TK!
Raggfaktor: Inte särskilt hög, folk är lite smått prydliga, försök på efterfesten istället. 5/10
Priser: Inträde: ca 60-100 spänn, nån tjuga för garderob. Drink strax under hundralappen.
Partydag: Sen förr har det alltid varit fredagar, men lördagar börjar gå om.
Status: Berätta inte för folk över 22 att du då och då hänger på TK. Rätt låg.
Betyg: CCC+
"TK - första krogbesöket och praktfylleställe, har du inte sett interiören på en av toalettstitsarna har du inte upplevt the TK- spirit "
Stanleys
Namn: Stanley's
Åldersgräns: 18
Beställ: Shotkanna (en hel behövs)
Typiske besökaren: Åldersgrupp 18 - 50. Skabb. Tjejer i magtröjor och helt utan sense of fashion. Turkgäng med helrör i varje bås. På nedre våningen hänger rockpundarna.
Do's: Gör vad fan du vill. Ingen bryr sig. Ingen skulle märka om du hade gruppsex på dansgolvet.
Don't: Kom inte i senaste modet och tro att du kommer bli uppskattad.
Raggfaktor: Hög! Stanley's är stället där varje äckel kan hitta sin liksinnade. Mycket råhånglande och tafsande på dansgolvet. 9/10
Priser: Inträde: ca 100 spänn, gratis garderob. Som tjej blir man ofta bjuden på något av en desperat jävel, med andra ord prisvärt.
Partydag: Karaoke på onsdagar. Annars lördagar.
Status: Berätta inte för nån att du vart där! Låg!
Betyg: C
"Om ingen tafsar på dig inne på Stanley's är det något allvarligt fel på dig."
Hamn
Namn: Hamnmagasinet aka Hamn
Åldersgräns: 22 tror vi.
Beställ: Rosa Pantern
Typiske besökaren: 19-35. Den yngre klienten är ofta finklädd och dansar mycket. De äldre är inte lika fina och hänger mest längs väggarna.
Do's: Röj som fan på dansgolvet där uppe, se bara upp när takplattorna börjar rasa ner, då kan du bli utslängd.
Don't: Häng inte hela kvällen på det nedre dansgolvet. Mest skabb.
Raggfaktor: Hyfsad. Finns många platser att samtala på, och varje gång ser man en ny liten läckerbit man inte sett förut. 7,5/10
Priser: Inträde ca 80 kr. Ingen garderobsavgift.
Partydag: Klart lördagar.
Status: Rätt hög. För de flesta är hamn det självklara lokala hänget, men på senare tid har det blivit svårare för yngre att komma in.
Betyg: CCCC
"Efter att ha fått tårna krossade av en stilettklack på schlagerdansgolvet är du välkommen in i hamngemenskapen."
CP
Namn: Centralbaren men går nästan aldrig under annat än namnet CP.
Beställ: Cider.
Typiske besökaren: Rockers och indiepopare. Esteter helt enkelt. Tänk; svart hår á the cure, randigt och absolut ingen annan färg än svart, vitt eller rött, med en stor stark i handen (gäller även tjejer).
Do's: Var dig själv. Du kan ändå inte vara värre än någon annan där.
Don't: Dansa på bardisken. Det är bara pinsamt.
Raggfaktor: Medel. Är man öppen lär man känna nytt folk, kanske inget strul men alltväl en ny trevlig bekantskap, som kan bli mer... 7/10
Priser: Inget inträde eftersom det inte är en nattklubb. Billigt i baren, Nik's päroncider 35 kronor. Ölen flödar.
Partydag: Fredagar och lördagar. För stammisarna; alla dagar.
Status: Det beror mycket på vilken krets man tillhör. Normal krets: inte så hög. Alternativ krets: Hög! Enda alternativet.
Betyg: CC
"En estet kommer sällan ensam."
Saknar:
Storgatan 6! Där allt hände, dansgolvet sprudlade av energi och flödet av alkhol tog aldrig slut... storgatan förde alla samman. En sommar utan storgatan är som en äppelkaka utan äpple. Helt meningslöst och ofattbart! RIP!
Saknas:
Vi efterfrågar kameror på alla krogar så man kan sitta hemma och spana in vem som är vart innan man lägger kraft och energi på att släpa sig ner någonstans. Verkligen nödvändigt. Inför nu!
we'll be back
Hold on!
Världens 10 skönaste människor
Som de Fredrik och Filip- sympatisörer vi är kunde vi inte låta bli att ranka våra tio egna skönaste människor. Eftersom vi reser runt en hel del både i Sverige och mellanöstern har vi en del godingar att bjuda på. Från skogen i Götet till ruinerna i Israel, och allt däremellan. Det är bara att luta sig tillbaka i datafåtöljen och rågarva, eller njuta...
10. Poolkillen i Götene
En skön snubbe som både gör sig bra på bild och röjer hårt i poolen med Rädda Willy, precis som det ska vara. En stor eloge till sommarkillarna ute på västgötska landsbygden! Killen kan heta Baltasar men korrekta uppgifter saknas.
9. Ghettograbbarna i Göteborg
Vi fortsätter vår resa i västsverige, den här gången i innerstaden Gbg. När killen vi bodde hos bjöd dit några polare på förfest förväntade vi oss väl inte riktigt Heath Ledger med följetåg, men att det skulle bli såhär illa kunde vi aldrig riktigt föreställa oss. Men det var ändå något ovanligt med grabbarna. Den stackars sate som stod och fiskade tjugo meter bort fick tyvärr ingen gammelgädda på kroken, men likväl en annan ful fisk.
8. Bagare Sven, vår vän
Bossen Sven, en mystisk man som man kan ana döljer en vishet lika stort som hans hjärta bakom en fasad av mjöl och florsocker. När Sven talar är det egentligen ingen som riktigt förstår vad han menar. Men likväl står man där med ett fånigt flin och lyssnar spänt på varenda ord denna mytomspunna man yttrar med en önskan att en gång förstå, att en gång bli en del av den värld som bara Sven själv verkar ha tillgång till. 
7. Muslim i London
Behöver man tillägga något till denna utsökta klassiska bild, som klippt och skuren ur National Geographic? Denna sköna muslim lyckades tajma Carros smygbild och titta in i kameran precis när kameraknappen trycktes ned. Kvinnan är en gåta. Klädseln förtäljer inte mycket, men ser man in i hennes ögon så ser man 1. djupt in i hennes muslimska, tusenårshistoriska själ 2. att hon inte sovit på ett par dygn.
Hon har även handen misstänksamt nära Burkans pistolfack. 
6. Robert de Niro i turkisk version
Denna fantastiska människa, längst ut till höger på bilden, jobbade som förklädd på Okan Tower. I verkliga livet var han en livs levande legend, han var Robert de Niro, i mellanösterntappning. Han strök omkring på riktigt maffiasätt med en cigg i mungipan och ett tyst mumlande i mobilen för att inte avslöja någon maffiainformation. Kall gangster med varm cigarett = Ljummen snubbe, precis som vi vill ha dom!
5. Beväpnade judar
Dessa sköna grabbar hamnar på plats nummer fem. De började med att på håll bjuda oss på varsin drink på en bar i Eilat. När vi avböjde förslaget att sitta vid deras bord (ni kan säkert förstå varför) våldsryckte de upp oss på dansgolvet och det var en pinsam episod i våra liv. Men efter en timme växte det fram en slags vänskap, eller åtminstone ett samtal på knagglig engelska, och vi fick veta att de var killarna med allt; kipor av tyg, vapen av stål och hjärtan goda som falaflar.
4. Strandpolisen på Cleo Beach
På fjärde plats hamnar Mehmet, strandpolisen som gör Alanyas stränder säkrare. Vi hade nöjet att råka ut för denna pratglade man vår sista sena kväll, och vårt sista nattdopp, i Alanya. Han slog sig ned, presenterade sig, åt upp alla vår pistagenötter, drack vår Tigervodka och vägrade helt enkelt att gå. Han satt som en kebab fastkletad på en turkisk matta. På gott och ont.
3. Krashlandad fågel
En riktigt skön dagen-efter-bild på en rätt så fortfarande-full Dani, som ligger som en kråka som flugit in i ett X2000- tåg, på en inte så tjock madrass. Såhär såg det ut morgonen efter Markus fest i Trollhättan då vi tre tjejer tog dubbelsängen i sovrummet, och resterande 20 killar fick dela på vardagsrumsgolvet. Det ser inte bekvämt ut där han ligger som en extratunn rökt kalkonbit på en skiva greve.
inomhus och i naturlig miljö
2. What the fuck?
Det här blir följden av att ta med sig digitalkameran in på nattklubben. Man bläddrar igenom bilderna och undrar, på engelska; "who in bloody hell is that? It's not Clara! Is it an animal? Alien? No it's only a regular english guy in his best years". Vi befann oss i England, dårå. Vem är då detta mystiska mongo? Egentligen vill vi inte veta, men han har iallafall lämnat ett stort avtryck i våra liv, eller åtminstone i vårt Englands-galleri. Lika mycket som man vill knipa ihop ögonlocken och spy när man ser honom, vill man ändå veta vem denna upphoppare är, vad heter han? vart bor han? Och vad fan gör han bredvid Alex? En sak vet vi; Beckman och Jude Law är adopterade. 
--->
1. Pingvinen...
På vår förstaplats förflyttar vi oss än en gång tillbaka till Israel där vi stötte på ingen mindre än pingvinen i Batman, på semester med sin flickvän. Han tog sig in i våra hjärtan och har stannat där, som isen på Nordpolen, världens skönaste människa! 
= 
Bubblaren
Upp på listan klättrar han, sakta men säkert, busschauförren i Alanya som verkligen älskar sig själv, tillräckligt mycket för att tapetsera hela bussen med sliskiga posebilder på sig själv, med solbrillor, en closeup, på hojjen, ja vid alla tillfällen och alltid med de där trånande kisande ögonen och plutande läpparna. Vi mådde illa hela bussresan och det berodde inte på de krokiga bergsvägarna. Men man kan ändå inte annat än fascineras av någon med så mycket kärlek till sig själv. Skön sliskig turkchaufför helt utan självuppfattning. 
Brajjan
Bryan Adams, född 5 november 1959 i Kingston, Ontario Kanada, kanadensisk rockmusiker och fotograf. Har tilldelats Order of Canada.
Adams talar franska och har bott i Frankrike.
Han bor i England och stödjer Chelsea F.C
Adams är vegan.
Har gett ut 15 album.
Skrev "straight from the heart" när han vara bara arton år gammal.
Brajjan, Brajjan....
vart ska man ens börja berättelsen om den mest inflytelserikaste mannen i våra liv? Jaa du.
Vi kan börja i en antologisk ordning för att ge en inblick i hur Bryan har styrt våra liv. Bryan-sekten fick ett starkt fäste i våra små nyfödda hjärnor, och hjärtan.
När våra öron vecklades ut på BB och inhalerade den första, friska fläkten av hörselvågor som fick våra trumhinnor att fladdra som en svensk flagga på midsommarafton, då var det Brajjan! Ingen annan än Bryan Adams.
Brajjan hemma, Brajjan i bilen, Brajjan på disco. Han fyllde våra vardagar med sitt hesa, starka vrål.
Okej, vi hoppar några år fram i tiden. På förfesterna i Carros rum på stadsträdgårdsgatan var det Brajjans röst som pushade på oss att hälla i oss den där sista, smärtsamt vidriga häxblandningsslurken.
Brajjan i mp3, Brajjan i mobil, på datan och i iPoden. Han sprider sig likt en epidemisk smitta på 1400-talet som man inte vill bli botad ifrån.
I ovanstående stycke nämns Bryan/Brajjans namn 12 ggr.
23 september 2006. En del talar om 11 september...vad fan är det? Det var ju den 23e september som det hände. Bryan kom till Stockholm. Skrynklig och klen, iklädd blå jeans och svart t-shirt rusade han ut på scenen som en vild hyena på jakt efter döda lejon. Jävlar vilket drag det blev! Snacka om slakt! Efter den konserten kommer han inte bara finnas i våra hjärtan, han kommer att vara inristad på våra gravstenar.
Topp 10
Vi börjar från slutet för att göra det mer spännande...
10.
Vi skippar det, top 12 blir det, vi kunde inte ta bort någon.
1. 18 til' I die
2. Summer of 69
3. Run to you
4. (I wanna be) your underwear
5. Cuts like a knife
6. can't stop this thing we started
7. we're gonna win
8. Only love
9. this time
10. Heaven
11. Somebody
12. Open road
13. I'm ready.
Oj det blev visst 13. Han har för många hits den grabben, alla är bra!
Då var det dags att avrunda. Vi tänkte avsluta denna högtidliga skrift med ett citat från självaste guden själv;
"I wanna be - your hot sauce - ya when you're cookin'"
Alanya 2006, inte som andra resor
Kanske borde vi ha fattat att något var fel när vi såg Bingo Rimér i morgonrushen på Arlanda med sin ej så lite uppstoppade fru. Det var ett dåligt omen. Kanske borde vi vänt om när vi såg gaten; F69. Det kändes fel helt enkelt. Men bakis som vi var orkade våra hjärnor inte koppla ihop de illavarslande tecknen och vi klev rakt in i planet, påväg mot helvetet...eh menar Turkiet.
Vårt öde...
Det började lugnt. Hotellet var fint, vädret var bra, men under den förrädiska ytan låg problemen och ruvade. Vi gick till stranden, kokade våra nudlar, ja gjorde allt som man brukar göra på semestern (när man vänder rätt på slantarna). Dagarna flöt förbi med båtutflykter, utgång på Havana, turkisk afton och bad, vi mådde bra och var lätt gyllenbruna likt två små saffransbullar som legat i precis rätt temperatur i Sven's stenugn. Det kunde bara bli värre...
Det blev det också.
Efter en sömnlös natt klev vi som två fortfarande lätt brunbrända zombies ner till Lobbyn och ringde sjukhuset. Anledningen var Carros sprängande skalle. Hela natten hade fogskummet* vuxit till och hållt henne vaken och nu var det dags för en tömning. På Can Hospital fick vi många goda råd. Först blev vi skrattade upp i ansiktet, och sedan fick vi rådet att "dyka mycket". "Var det ett sjukhus eller Alanyas äventyrscentrum vi hamnat på?"
Tillslut kom det avgörande; medicin, medicin och åter medicin... Med hjälp av oläsliga turkiska etiketter satt vi och klurade på vad medicinen innehåll, hur mycket man skulle ta, hur ofta och varför? Vi vet inte hur vi lyckades, men hon blev frisk.
Trodde vi...
Efter en fem dagars antibiotikakur suktade vi efter alkohol som SvampBob efter maneter, orden räcker inte till för hur mycket vi ville dricka. Blev det så? NEJ!! Fogskummet hade inte försvunnit helt, det hade bara förflyttat sig och satt nu och tryckte i blindtarmen. Efter en lång dag på hotellet var det dags igen, Can Hospital, here we go! Det fanns inte mycket att diskutera, det var fram med skalpellen och slica bort den felaktiga länken! I chocktillstånd fördes Carro in i steriliseringsrummet och efter det vet ingen riktigt vad som hände. Bara dr Arslan vet... En timme senare dök en nyvaken/nydrogad/fettögd** Carro upp, blindtarmen låg i en burk bredvid som det ska vara. Lugnet hade åter lagt sig över kuststaden Alanya. Vi var så härdade vi det här laget att bomberna som föll över Turkiets turistorter inte kändes otäckare än snöflingor i december.
Eftersom man inte kan flyga inom de närmsta dagarna efter att varit sövd blev vi tvungna att stanna en tredje vecka i det Turkiet som nu hade svept sig om våra hjärtan likt en varm dubbelknutad turkisk matta. De är bättre än persiska mattor, sägs det, då persiska bara har en knut!
De sista dagarna fick vi våran efterlängtade semester. Operationssåret sprack, visst. Carros droger i kombination med alkohol gav henne minnesförlust, självklart. Smällar man får ta helt enkelt.
När vi lämnade Alanya och Hotel Okan Tower kändes det som att lämna sitt andra hem. Under vår tid hade vi lärt oss följande:
Tamam = Ok
Ha alltid reseförsäkring för helvete!
Turkiska affärer har ej fruktyoughurt i literförpackning, ta med hemifrån.
Güzel popo = Fin rumpa
En droppåse innehåller ca 198 kcal.
Fyrhjuling i bergen är ett måste.
Vi är inte särskilt populära hos Gud... har vi märkt.
Allah gillar oss inte något vidare heller.
Urspårning pågår...
Sammanfattningsvis kan man säga följande; ser du Bingo Rimér på Arlanda...:
VÄND OM!!
Annars; trevlig resa!
Fotnoter:
*Fogskum; Om man sprutar in fogskum i en väggspringa flashar den ut sig och täcker/trycker ut tomrummet. Denna känsla känns även igen i en kraftig förkylning. Bihålsinflammation = ca 4328 liter fogskum i huvudet. Jävligt ont alltså.
**Ögonfett; Äckligt slemmigt fett som ögonlocken kletas in i under operationen. Vet ej varför men det är inte för att se snygg ut. Kan ha varit valfett.